Den alltmer digitala verkligheten som allt fler lever i riskerar att skapa en ensam generation i bemärkelsen att man inte möts med alla sina fem sinnen.

Vi är den ensamma generationen
och vi får inte ihop ekvationen
att ha hundratals vänner
och ändå ingen som man känner

Vår mötesplats är ett avskalat datorbord
Våra känslor blir endimensionella ord
Vi har inga djupare relationer
Våra skratt blir emojis och interjektioner

Vi reagerar på varje litet pling
som i regel är just ingenting
Vår tidshorisont är ett intensivt nu
och att inte svara är tabu

Vi vill representera framtiden
men går framlänges bakåt i tiden
för logaritmer är en tidshybrid
som gör dåtid till en chimär framtid

Vi är en ensam generation
med en extremt hög megabitkonsumtion
Vi följer villigt alla nya upplevelseströmmar
men vi har inga egna livsdrömmar